Tänk att vi haft våran lille plutt här hos oss i över 17 dygn nu. Snart blir ju lillkillen tre veckor redan, vart tar tiden vägen egentligen? Tror mycket starkt på det alla säger, ”mammaledigheten går alldeles för fort, ta vara på den tiden”. Vi är iaf just hemkomna efter en liten runda med hunden och vagnen, Lucas ligger kvar och sussar så sött i den just nu och det känns bra att han tycker om att sova i den. Själv ligger jag och gosar med hunden för tillfället och tittar på ”mannen som talar med hundar”. Fascinerad är ett bra ord att välja just nu, fascineras utav kungen på hundar.
Världens finaste bebis alltså, bilderna är dock från igår innan BVC besöket. Han var på ett riktigt bra humör, sådär helnöjd och lugn och som mamma sa: han har så nära till ”skratt”. Det är som att han vill sig på att le i massor men ännu sitter det ju inte riktigt men ögonen ler och ibland lyckas han få fram något som liknar ett leende, sötungen vår. Han hade gått upp rejält i vikt nu, förlossnigsvikten låg ju på 3675gram, sedan gick han ner de obligatoriska till 3450gram och under en veckas kontrollen vägde han 3770gram och nu 9 dagar efter det hela 4140gram. Det roliga med att den stannade på just 4140gram är att det var exakt det jag själv vägde när jag föddes, så ja jag var rätt knubbig och go jag på mina 52 cm när jag kom till världen. Jag behöver nog inte oroa mig för att han inte får tillräckligt med mat i sig trots att det tom ibland kan gå fyra-fem timmar mellan måltiderna för att i nästa stund bara gå två timmar. Det är en riktig sjusovare men det är inte så konstigt – han ligger nog halva tiden i matkoma. Och så mycket som han pissar och bajsar, ja inte är det långt blöjorna från ett paket räcker här.
Så söt 🙂
Alltså han är så fin er lilla kille!!!
Vill så gärna klämma ut vår lilla tjej nu så jag också får bebisgosa.