Tänka sig att att vi snart är halvvägs genom denna månad. Dagarna går i ett, jag jobbade förra helgen och denna vecka har bestått av plugg. Vi läser akutsjukvård, traumatologi och medicinsk vetenskap så det är verkligen intensivt just nu. Till helgen väntar jobb för att sedan svira om till campusveckan som börjar på måndag. Där väntar både barn och vuxen hlr, simulering, stationsdag och seminarium. På tal om något annat var vi och pimplade igår, jag och Sofia, hur härligt som helst ju.
Dom senaste dagarna har varit helt fantastiska både vädermässigt och sällskapsmässigt. Det är dock något sjukt vad tiden gått men tiden går fort när man har roligt och ja, så är det ju. Det här året har börjat bra (riktigt bra), jag lovade mig själv att göra det här året så mycket bättre. Både 2016 och 2017 var två riktigt tunga år med motgång efter motgång. Jag tror hela världen föll samman under 2016 för att repas upp igen för att sedan falla samman igen. Efteråt blev det som det blev och jag gjorde fel efter fel, ja gud, jag tappade bort mig själv längs vägen, men jag har lärt mig så otroligt mycket om mig själv och andra efter vägen. Jag vill helst bara blicka framåt och inte tänka tillbaka. Vissa saker har bara satt sådana spår och jag arbetar med mig själv varenda dag, med att bemästra de tankar som annars tyngt ned mig och se det som en resurs för mig. Så tack för hittills 2018. ❤️
