Dagarna rullar på av bara farten, vi har både fått se och uppleva väldigt mycket under senaste veckan. Nu har det gått i ett något lugnare tempo som helt klart varit välbehövligt för alla oss. Jag älskar sommar, sol och värme och det har bjudits av det i massor. Att stå i iskall snö känns lite vemodigt men det är en tröst att veta att man alltid kan återvända. Jag skulle helt klart vilja testa på att bo utomlands i ett år eller fler. Om jag fick välja vart? Här på Kanarieöarna. Jag älskar klimatet, naturen, möjligheterna och människorna här.
Lucas njuter av att slippa dra på sig tonvis med kläder, få springa runt lättklädd, utforska, leka, bada och vara kung på stranden. Stundvis är han en trotsig liten kille med ett och annat utbrott som ibland får mig att vilja testa springa iväg… rakt in i en vägg eller något. Men. Han har ett stort hjärta, den lilla kroppen rymmer oceanen av kärlek och han är generös med att visa det till människor. Han minglar gärna runt, hejar på allt som rör sig, vinkar hejdå även till platser han går från och försöker bjuda på en massa high fives och tonvis med pussar till alla. Det finns liksom ingenting gulligare än när han omfamnar mig, drar mitt huvud mot sin kropp, stryker mig på kinden och säger ”mmm min mamma” och ger en puss på munnen för att sedan säga ”pussa mammas panna” och sedan vända sig mot sin pappa för en liknande omgång. Det ska vara lika. När blev du så stor?
men oh så härligt