familjelivet i tornedalen

Ja, ungefär så har jag känt hela dagen lång och uppdateringarna här har varit långt ifrån ett prio. Jag vaknade i morse av en filur som började snacka vid 04, först förstod jag ingenting. ”Varför vaknar mitt barn mitt i natten?” men han pendlade mellan vaket och sömn märkte jag fort. Redan sent under kvällen höll han på att snacka en massa goja (i sömnen!) när jag skulle lägga mig och Lulle har aldrig pratat i sömnen innan. 

Plötsligt vaknar han upp i alla fall och hänger och klänger sig över mig och jag känner hur hans kropp bränner emot min. Åh nej. Lucas har aldrig haft någon feber, riktig feber utan mera ”lite temp” hit och dit. Så när tempen visade 39,3 halv fem på morgonen så ville jag svimma. En alvedon, mera sömn pch frukost på det och nästa gång vi checkade stod den på 40,3 pch jag ville dö inombords. Att se världens spralligaste bebis såhär sjuk är så fruktansvärt, att se barn sjuka oavsett är ju fruktansvärt såklart. 

Så hela dagen har det pendlat mellan 39,3 pch 40,3 och senast jag tempade var den uppe i 40. Hela kvällen har varit kaos, jag har aldrig någonsin sett eller hört honom såhär så mitt hjärta brister. Är det inte alls bättre imorgon så ringer jag sjukvårdsupplysningen för lite råd. 

  
Ett tag trodde jag det skulle vända men nej, vår lilla skruttis. Nu ska jag försöka snarka ikapp honom, han får självklart lov att sova med mig inatt.