Det blev ju inte direkt mycket till sömn efter mitt senaste inlägg. Lilleman bestämde sig för att vakna 15-20 minuter efter senaste inlägget. Puffade till S lite lätt och han erbjöd sig att ta Lulle och kliva upp, kunde dock inte somna om direkt så vi låg i sängen och gjorde figurer med skuggan av handen i taket vilket Lulle följde med blicken, helt inne i det. Sen var det mat och mys med Lulle och då lyckades jag sova en stund och likaså han. Vaknade av drömmar då jag inte sov särskilt djupt och en sprattlig kille så S tog upp honom och jag försökte vila lite till men Lucas var inte alls med på noterna så här ligger jag i sängen och har precis ammat honom, nu sover han så sött bredvid.
Här vore det läge för oss att passa på att sova lite till men jag har så svårt för det. Det värsta av allt var att S sa: ”är man nog trött så somnar man” i morse när jag äntligen höll på att somna om men Lucas bestämde sig för att vakna. Jag kände att tårarna var nära men som tur var så kom han inte ens ihåg vad han sagt åt mig. ”skulle inte jag vara nog trött? Som knappt sovit inatt?”.. Jag vet att han vet att jag är nog trött. Jag vet dock inte varför jag har så svårt att somna. Försöker tänka på de mammor som får vakna upp för jämnan på nätterna, jag har ju annars haft sådan tur.
