familjelivet i tornedalen

You were the light that is blinding me. You’re the anchor that I tie to my brain ’Cause when it feels like I’m lost at sea, you’re the song that I sing again and again.

Det här armbandet hade Lulle gjort på förskolan till mig. Hur gulligt? Jag blev rörd till tårar när han grävde fram den från fickan när vi kom hem från förskolan och sa att den var till mig. Precis som att han bara fått vänta på att äntligen få ge den. Lilla älskling. Att så ”små” saker kan få ögonen att tåras, att få känna sig sådär stolt och lycklig på en och samma gång. På tal om annat så har jag haft mina två första arbetspass och det känns bra, lite omväxling är alltid roligt och nyttigt för en själv. Även första seminariet för termin 5 kan också bockas av idag, hej hej, statistik!

Alltså jag måste bara få säga att jag för första gången på en väldigt lång tid känner att jag har såååå mycket energi. (Månne om det är att jag slutat med dagliga godiset som gör det, att jag försöker fånga dagsljus varenda dag och hittat en balans i träningen igen, vem vet). Jag har den där känslan, ja ni kanske känner igen den där känslan när man har sina låtar som man lyssnar på repeat, om och om och om igen, som gör att man får den där speciella känslan inombords. Att man faktiskt känner sig så himla stark, det går liksom rysningar genom kroppen medan man lyssnar. Haha, knasigt men jag älskar att få känna så. Här är mina tre mest spelade och peppiga låtar just nu:

Bastille – The anchor

Imagine dragons – Whatever it takes

The strongest man who ever lived – this is the way

Det är inte direkt någon som är ny, jag gillar hur man aldrig tröttnar på vissa låtar.

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
stats