maajzan

familjetlivet i tornedalen

Annons

If this world makes you crazy and you’ve taken all you can bear. You call me up. Because you know I’ll be there.

Godmorrn godmorrn, har intagit en plats i soffan med Lucas efter lite frukost. Jag tänkte dra med honom på en längre promenad här på ett tag när vi vaknat till liv ordentligt. Igår fyllde jag halvvägs till femtio men kände nig inte riktigt kry efter att kvällen innan ha legat i 39,3 graders feber men vad ska man göra? Det blev en bra födelsedag för min del med lite smörgåstårta och marängtårta. Mums. Det var en lugn dag på hemmafronten och med dagen kände jag mig relativt pigg för att dagen innan ha varit nästan totaldäckad mestadels av dagen. Den sömnen behövdes dock för min del. 


Nu hoppas jag att vi har haft nog med sjukstuga för den här säsongen, hehe. Jag längtar redan tillbaka till lite träning, hade ju kommit igång hyfsat bra igen. Mest av allt längtar jag dock till massor av sol, värme och ja framför allt sommar. 😉 Nu ska jag avrunda, vi hörs! 

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

You don’t need to change your mind, you can fix me day or night. 

Morrn morrn. Här ligger jag och känner mig inte så ok. Borde vara lag på att man ska slippa baksmälla när man druckit men tydligen inte. Jag är godesugen på lite frukost just nu men ligger kvar i sängen och drar mig. Tom lilla loppan tog lite sovmorgon denna dag och det tackar vi för. Jag var så slut så jag somnade på soffan igår och runt 04 hörde jag små fotsteg som kom tassande för att hämta mamma till sängen. Alltså lilla gullebulle, som jag älskar honom. Känner dock för engångs skull att jag fått sova ordentligt inatt, jag har verkligen varit i behov av sömn eftersom att det varit på tok för lite av den varan. På sistone i alla fall. 

Jag är sugen på att pimpla men de senaste dagarna har varit väldigt kalla så det förvånar mig inte om det är samma idag. Eventuellt får det bli av imorgon istället och så blir det lugna puckar även denna dag. Långfredagen bjöd ju på party med ett gäng brudar. Var en riktigt rolig kväll måste jag säga och det känns verkligen att det var evigheter sedan senast som jag var ut för lite baila baila. 


Ahapp. Jag tog inte alltför många bilder under kvällen. Blev nog en massa på snap i stället där jag är mer aktiv än bloggen och instagram. Jag verkade ju helt klart glad över den där köllikkän i alla fall, haha alltid något. 😏

(Edit: vad vi trodde var för mycket socker för Lucas i form att ett påskägg från haren och ett par spyor – var nog ändå magsjuka, för here we go igen idag med över ett dygns uppehåll.) Så idag blir det inte många knop här hemma. Kurera och mysa med en liten är dagens måsten. På återseende. ❤️

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Sömnparalys.

Inatt hände något som var riktigt obehagligt, någonstans i mitt undermedvetna visste jag ändå vad det var – eftersom att jag hört och läst om det innan. För en stund trodde jag dock att jag typ fått en stroke eller något men när jag väl smält det ett tag så insåg jag mer och mer att det var en sömnparalys. Så himla olustigt och ångestfyllt och det var inte lätt att somna om igen efter det. Tidigare under kvällen hade jag haft på mig mitt headset och ni vet, det är ju en speciell känsla för man känner ju av den hela tiden. Jag vaknade av att det kändes som att jag hade på mig med igen trots att jag visste att jag hade tagit av den innan jag lagt mig. Någonstans hörde jag en röst av en kvinna, det var nog hennes röst som fick mig att vakna till. Hon berättade något som var väldigt otydligt i ett och samma tonläge. Från där jag låg kunde jag se Lucas och S. Att jag låg i sovrummet och allt var sig likt. Jag kunde höra Balto när han hoppade ned från sängen och la sig under. Ljudet av Lucas små snarkningar. 

Plötsligt så avbröts hennes röst och ett äckligt ljud gick igång i vad jag trodde var mitt headset. Som en dov vibration blandat med susningar som bara blev högre och högre. Tills det liksom skar sig, själva ljudet och gnisslade till. Det höll på fram och tillbaka och jag greps mer och mr av panik. Jag kunde inte röra mig, ingenting inte ens huvudet eller fingrarna. Inte ett ljud. Jag försökte ropa på hjälp men det var totalstopp, bara ögonen som facklade runt. Till sist blundade jag. Jag trodde jag skulle bli döv vilken sekund som helst, det kändes som att trumhinnorna skulle ge upp när som helst. Så högt och så jävla ont. Det äckligaste ljud jag någonsin upplevt. Någonstans fick jag tag i headsetet men det satt fast. Samtidigt slog det mig medan jag rev och rev i det att min arm låg helt still bredvid mig. Vad fan händer tänkte jag om och om igen. Jag blundade och bad att det skulle sluta. Plötsligt röck jag till och kunde röra mig. Sparkade upp S i panik. Herregud. Innan man förstått att man bara varit någonstans mellan dröm och verklighet och hallucinerat. Det var en märklig känsla, ljudet går inte ens beskriva som en massa energier om man befann sig mitt i ett energifält. En känsla som ingav att någon var där eller att man med fokus kunnat vakna upp någon annanstans. Trots att jag vet att det var hallucinationer så var det riktigt riktigt obehagligt och det var svårt att kunna somna om. Jag har fortfarande ont i öronen. Det här verkar dock inte vara helt ovanligt, först tror man det värsta och en stund senare att man blivit knäpp. Jag hoppas verkligen att jag slipper det framöver.

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

All that you rely on and all that you can save. Will leave you in the morning and find you in the day. 

Herregud vad trött jag var under gårdagen. Det blev minst sagt många och intensiva timmar i Pajala men det var så trevligt, det är ju elva år sedan jag var dit sist när jag följde med Sofia till hennes stuga. Åren går miiiiinst sagt gaaaanska så jäättefort börjar man ju inse nu såhär i efterhand. Jag var aptrött när jag körde hem, möttes en av överlycklig liten sötnos, slängde mig på soffan och intog en skön ställning och slötittade på pyjamashjältarna med Lucas. Vårt favvoprogram ju. Det var en pers att köra hem den ändå korta biten, mådde så himla konstigt på eftermiddagen så visste varken ut eller in. Brukar ni någongång slås av paniktrötthet? Tycker det är så himla obehagligt.

I bakgrunden ser nI ju favoriterna. Lucas har redan tilldelat mig platsen som Ugglis, helt klart godkänt. 😌 Jag orkade även kötta igenom ett sent pass igår kväll trots att jag var så trött men med bra sällskap så går ju allting. Lyssnade även ett avsnitt av creepypodden, inte det smartaste valet direkt. Var säkert över ett halvt år sedan jag vågade lyssna sist, man blir ju lite knäpp av sånt där. 😜 Som om man inte vore nog redan, haha. Funderar på vad jag ska köra på gymmet idag? Kondition, bröst och axlar får det nog bli.

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

It’s the wrong time for somebody new, it’s a small crime and I’ve got no excuse.

Den här helgen börjar lida mot sitt slut. Jag har precis kollat klart avsnittet som var en efterföljare av himlen kan vänta, en del av vår studieuppgift som vi håller på med nu. Jag är aptrött men ska göra några sista fix här hemma innan det blir sovdags för min del. Imorgon ska jag åka någonstans vart jag inte har varit på väldigt, väldigt länge. Haha, är ju nästan av en skräckblandad förtjusning. Nej men. Det ska i alla fall bli kul för min del.

Den här helgen har bjudit på en hel massa besök hos oss och lite andra nöjen. En massa tankar och känslor kring allt det som händer i vår värld och vårt Stockholm. Alla de drabbade. Jag önskar såå att allt ont och allt hat en dag ska försvinna. Jag vet och jag tror starkt på att kärleken övervinner allting. Men för varenda dag som går så är det en kamp mot klockan. Jag hoppas verkligen det får ett slut. Ett gott sådant. En extra tanke till alla de som drabbats av denna orättvisa. En extra tanke till alla våra hjältar som gör allt för att bekämpa ondskan. Ta hand om varandra. livet är verkligen skört. <3

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

stats