Jag kan börja med att säga att det är en hel del liv i den där killen.Om han liksom kunde ta sig dit han ville skulle han vara precis här och där och exakt överallt. Han är en riktigt ivrig och sprallig kille och armarna och benen far runt som propellerna på helikoptern för att inte tala om huvudet och resten av kroppen. Från att vara som ett spett till världens vigaste bubbe, haha ja ni vi lär få jaga honom en hel del när han lär sig att gå. Jag har tänkt att bebisar alltid är såhär vilda och när folk sagt att han hela tiden är igång och väldigt rörlig har jag bara tänkt mjeh mjeh.. Tills bvc sköterskan konstaterade detsamma som alla andra. Jaaha, i see. Det blir väl ingen kolugn grabb som mamma och pappa om det fortsätter i samma spår, haha… Flämt!
Junior vänder sig på mage sen nu ett par veckor tillbaka och det är plötsligt roligare att ligga på mage än på rygg, jag förstår dig Lulle ny när kruxet äntligen sitter. Man slipper ju stirra upp i det trista taket liksom och man kan välja själv att se på världen ur ett nytt perspektiv, hurra (!)
Nätterna är lite åt helskotta just nu och både jag och S är som två zombies. Junior har nämligen bestämt sig för att ha ett par vakentimmar mitt i natta för lite babbel och försök till allsång. Inte så poppis hos föräldrarna men liksom allt annat så är det här väl också en sorts fas, hoppas vi iaf. Ska vi se något positivt i det hela är det att vi åtminstone slipper en ledsen bebis om nätterna, här är det glädje och full syra i lillen. Meeeeen åter till tröttheten – inte inte inte ett dugg kul och vi hoppas att han ska inse hur skönt det faktiskt är att sova, haha.
Han älskar vagnen, babyskyddet och att åka bil. Perfekt då han tidigare verkligen haaaaaatade vagnen i vaket tillstånd och sov i max 25 min i den. Under våran tidigare promenad låg han vaken i 45 minuter och hummade lite emellanåt och tittade runt för att sedan sova resterande 20 minuterna, haha.
Han har som jag nämnt väldigt nära till skratt och får allt som oftast höra ”är du alltid såhär glad?” Eller ”och du är alltid glad.” Visst gråter han precis som alla bebisar och han kan skrika mucho mucho högt men i överlag skrattar och ler han mest hela tiden och det lyser busunge över hela honom.
Han babblar och babblar och babblar och har börjat med att överrösta folk. Exempelvis prästen under hans dop, haha. Ja det är inte lätt att få en syl i vädret när han väl sätter igång. ”Man skulle kunna tro att han var mycket äldre, han pratar ju så mycket.” Sa prällen! Mmmmm. Jätte kul tänker vissa nu, ja visst men hans sätt att kommunicera på låter stundvis ursäkta ordvalet men förjävligt. Så högt, så sjukt högt. Tydligen var jag en sådan som skrek när jag skulle kommunicera som bebis så tom kusinen var rädd för mig. Måste du brås på mamma när det kommer just till det? Haha.
Gröt är en riktig hit och vi har börjat ge honom det dagligen nu och allt mer och mer då han tydligt visar att han vill ha. Ersätter ju inte något mål med det ännu men det är kul att få testa lite nytt. Dock hamnar ju en tredjedel alltid utanför nätr man ska mata honom. Grisigt värre men gottigott.
Att sitta upp själv är det senaste dock är vi redo med armarna runtomkring. Men att sitta och luta sig mot mamma är inteeee så kul nåmer. Jag vill ju sitta själv juuu.
Det är alltså mycket som har hänt de senaste fem månaderna med våran lilla grabb och jag ser sååå fram emot all utveckling framöver. Ska bara ta en diskussion med Lulle först om det här med sömnen för det behöver vi, haha. Han ska då minsann inse hur gudomligt skönt det är att sova massa timmar i streck och vakna utvilad och busig på morgonen. I wish.
