Jag bläddrade i arkiven från bloggen från tiden långt innan graviditet och förlossning och mammalivet. Tiden då träning var bland top3 på prio-listan. Mmm, det har hänt en hel del sen dess och en dag ska jag tillbaka fast nu eftersträvar jag ännu bättre resultat, det får liksom bli ett mission. Men först ett par delmål så som: träna minst tre gånger i veckan och röra på sig helst dagligen utomhus med Lullstero och Balto, heja heja Mallan.
Träning gör mig lycklig, finns ingen anledning att skippa den. Idag kände jag under passet liksom under de flesta andra passen (inte alla!) den där känslan – det måste vara endorfinerna som ger en lyckoruset. Det drar i smilbanden och man ler som en lycklig tönt där på gymmet, man får rysningar längs hela ryggen och vid hårfästet – så galet skönt.
