familjelivet i tornedalen

Den här lilla parveln rockar hela min värld. Han har ju lärt sig att skrika – skrika efter uppmärksamhet och det mina vänner låter som en siren, sjukt kul är det emellanåt och direkt man ger honom ett öga så skrattar han. Så himla go även fast det emellanåt känns som att öronen ska trilla av. Idag har vi suttit och tränat på orden mamma och pappa med honom och han  varvade sina skrik med mamamamamamamaaaaaaaa. Snart sitter det hoppas vi. Egentligen hade vi tänkt fara iväg till fam. hus med Frida och Hugo men eftersom vi fortfarande är såpass förkylda så passar vi och siktar in på nästa vecka istället. Vi hittar nog på något med dom i slutet av veckan om vi mår bättre, vilket vi såklart hoppas. Det här med att vara gräsänka innebär full rulle alla stunder då junior inte sover men det är underbart – jag är ju egentligen van med att ha så här mycket tid med honom även fast S varit hemma mestadels dessa 7 månader, för vi har ju som alltid varit med Lulle. Nu är man dock lite mer begränsad men det gör mig inget – imorgon väntar vi besök av mormor och morfar och det ska bli så skoj. Nu avrundar vi – godnatt.