Som man brukar säga. Jag älskar fredagar då det innebär en hel ledig helg tillsammans med mina kärlekar. Fredag i sig känns allmänt bra trots att man skulle kunna våga påstå att varenda dag i övrigt är som en fredag när man är föräldraledig. Men att vara föräldraledig är inte mycket till ledighet. Det är som ett heltidsjobb 24 timmar av dygnets 24 timmar.
Igår började vi morgonen med en promenad med hunden för att sedan åka till familjens hus. Där gö gör vi i dryga timman och var med i den sista sångsamlingen för det här året. Lucas for mest runt som ett yrväder och var mer på humör för lek än sång.
På eftermiddagen packade vi oss in i bilen, plockade upp Tijen och Alya och åkte mot kulmungi. Barnen sov nästan hela vägen och vi pratade om allt mellan himmel och jord. Vi körde förbi Aapua och Maevaara och hamnade sist i Kulmungi hos Moa och hennes dotter Nea. Vilken natur. Jag avundas Sebbe och dem som får jobba i maevaara speciellt när de får vara uppe i vindkraften och se den vackra naturen där uppifrån.
Vi hade en riktigt bra men ack en svamlig dag som mest bjöd på en massa skratt – så alla vart helt slut efter några timmar. Så när alla männen slutade jobbet åkte vi hem med dem.
Wow, Lucas ska vara glad över att ha en sådan snygg mamma. Härlig blogg!!