Första dagen av Lucas inskolning på förskolan har passerat och det är först nu jag på riktigt insett hur stor min lilla pojke blivit. Att sitta där tillsammans och titta på honom när han går runt och utforskar, prövar sig fram, pillar på olika saker och leker, bekantar sig – det känns samtidigt så fantastiskt men ändå så vemodigt. Min lilla, lilla bebis är ingen bebis längre, han börjar vara en stor kille nu.
Idag var vi där i ett par timmar, fick hem lite papper att läsa och fylla i, broschyrer och nummer. Det kändes underligt att stiga in på ett helt nytt ställe och se Lucas lilla hylla i hallen, korgen med Lucas namn på. Är det här det börjar? Är det dags nu? Personalen tog emot oss väldigt bra och vi var två som började med inskolningen idag, turligt nog är det personen jag redan bekantat mig med på familjens hus så det var extra roligt. Vi spanade in alla rum, pratade om rutinerna och vad dem gör där om dagarna och hur lätt barn anpassar sig. Det är helt otroligt. Pratade mer allmänt om allt mellan himmel och jord och planerade lite inför kommande dagar.
Imorgon är tanken att vi ska vara där vid halv 9 och hänga med i ett par timmar igen och fortsätta bekanta oss med personalen, nya kompisarna och rummen och grejerna som finns där. Det här kommer bli bra känner jag. Jag behöver köpa en ny namnmärkningspenna så jag kan skriva på varje plagg Lucas kommer använda på förskolan. Min stora men ändå lilla stjärna, som jag älskar honom.
