Den där lilla killen är utan tvekan det bästa som har hänt mig och mitt liv. Även fast han gör mamma några gråa hår rikare dagligen ju äldre han blir för hyssen blir ju bara fler och fler. Det tar cirkus en nanosekund för honom att vända upp och ned på hemmet, han är snabb som en vessla minsann. Ibland sitter han liksom och ser sådär pillemarisk ut medan han har något hyss för sig som han vet att han inte får göra. Ta hundmaten som exempel, han pillar och har sig med det. När han ser att någon annan närmar sig slänger han fort ifrån sig det liksom för att se så oskyldig ut som möjligt. Dock resulterar det ju i hundmat all over hela köket. Sen förstår jag inte ens hur han hinner, känns som att mina ögon är som på en hökmamma annars. Här kommer vi definitivt in på det där med nanosekunden.?
Aja, med det sagt hälsar jag god morgon till alla er. På dagens schema ska jag försöka varva lite plugg – främst när Lucas sover men även om han har små lekstunder för sig själv. Det kan ge mig så dåligt samvete då jag försöker prioritera plugg på andra tider än de tider vi har med varandra men just den här helgen måste jag försöka eftersom att S jobbar. Nu är obligatoriska koppen kaffe drucken och vi är redo för en ”morgonpromenad” med hunden. Må gott!
hehe man får känslan ” i ett hus vid skogens slut, liten tomte tittar ut”, fniss
Dålig samvete behöver du inte ha! Förstår precis känslan och vi mammor är ju världsbäst att känna det.
Mysig blogg!