En natt till.

Utan min stora, stora kärlek. Men en natt på tu man med min stora lilla kärlek – det mysigaste jag vet. Dock är något helt galet mer junior just nu och har varit så i ett par dagars tid, idag har det varit extremt och det sätter sig som en oro i mammahjärtat. En klump i magen. Lilla, lilla älskade plutten – som jag önskar att han vore något större och kunde säga vad det är. Som jag önskar att jag kunde byta det med honom. Jag förstår att han har ont, jag förstår att inget är bra förutom mammas närhet men jag har inte luskat fram vad det beror på. Virus i kroppen? Går så mycket skit här nu. Tänder som spökar? Magen? Eller något helt annat. Min lilla fina prins. 

Nu ska jag försöka sova, får vi hoppas på att Lucas får sova bra denna natt i alla fall. Förra natten var ingen höjdare och inte denna dag heller för den delen. Han ligger minus på sömnkontot så det bara sjunger om det. Jag likaså men han är viktigare dock.