Ikväll är en sådan där lite sämre kväll. Jag vet inte om jag plötsligt fått tillbaka mensen eller om någonting annat spökar i magen just nu men mitt humör svängde från top to the bottom inom loppet av trettio sekunder. Det som förgyller kvällen lite är godispåsen som jag och mamma delar på, promenaden med världens underbaraste vovve nyss och vår underbara unge som somnade alldeles själv i sängen efter att ha sugit i sig 100 ml boobie-mjölk från flaska. Mina små älskade barn.
Men det är helt okej att vara less. Less ibland. Säg att det är okej att känna så. Eller förresten säg ingenting, för jag vet. Plötsligt blev jag blödig också, är det lingonveckan som spökar? Eller har jag ansträngt mig för mycket? Är det nya pillrena som spökar? Eller ska jag vara hypokondriker? Kanske är det något allvarligt fel på magen. Nej, inte vara sådan nu. Jag kan se saker från den ljusa sidan, jag är bra på sådant. Men nu när mitt lilla hjärta ändå sover och slipper se mammas ansiktsuttryck så känner jag att det är okej. Fan vad djup, det måste alltså vara mensen som hittat hit. (REDAN!)
Egentligen hade vi det hur bra som helst. Jag och Lulle var och handlade tillsammans med ’mamma/mormor’, köpte gotta och hämtade varsin leipizza. Åt i lugn och ro medan Lulle filosoferade i gungan, sen var det blöjbyte och pyjamasdags för honom, en flaska med krubb och så la jag honom i sin säng. Vi smällde i oss lite karra och jag for ut med hunden i den friska luften som för övrigt var guld – men där ute hände något för en liten ynka stund. Fast nu lägger jag det bakom mig och smäller i mig lite mer godis framför tvn med madre.
På återseende.
Till månen och tillbaka. Jag älskar dessa till månen och tillbaka en miljard gånger.
Jag fick tillbaka mensen två månader efter Alvin kom trots helamning!! Trodde man skulle få slippa den ett tag till iaf men tydligen inte…
Alltså Lucas ögon och kinder, han är så himla fin!