familjelivet i tornedalen

Nu är jag deep, riktigt deep. Min bussresa fick mig att börja blicka tillbaka i tiden, jag blickar inte ofta tillbaka mer än till alla bra minnen som dyker upp då och då men idag så. På bussen spelade dom upp filmen ”Safe Haven””, någon av er som vet vilken jag menar? Filmen har världens bästa handling, den är underbar från början till slut – för den har ett riktigt lyckligt slut. Men handlingen – ni som sett den vet, den fick mig att tänka tillbaka, nämligen flera flera år tillbaka, jag kan aldrig låta bli att känna igen mig extra mycket i henne. En gång i tiden blev jag också väldigt skadad och jag var en skadad själ långt därefter, jag har varit bra på att dölja saker så långt efteråt och även haft svårt att lita på människor – det har utan tvivel testat mina gränser, testat mig både psykiskt och fysiskt men det var förr det och jag satte punkt för det en gång för alla och idag är jag en mycket lycklig människa, jag är stark, jag känner mig själv och mitt förtroende för människor är tillbaka. Hade det inte varit för vänner, familj och framförallt S så vet jag ärligt inte vart jag hade varit idag. Jag är så otroligt glad över att jag har dem i mitt liv – dem har fått mig att inse att det finns så mycket mer här i livet, så mycket kärlek och glädje. Se vart allting tagit mig, se dig omkring Malin, du har allt du inte vågade drömma om då, du kan kämpa för allt du inte vågar drömma om idag. Jag är evigt tacksam och det är en sanning om mig..