Bildbomb: Det blev en längre vandring under första dagen med gänget. Dimmigt och små regnskurar längs vägen till våt mål men ändå behagligt, inte för kallt och inte för varmt utan helt enkelt lagom (hehe, helt annat när vi väl var framme). Att promenera i dalgångar och bland alla klipp- och stenblock är något utöver det vanliga. Naturen är sådär trolsk och det känns som att man vandrar mitt i ett sagolandskap. Luften känns så frisk och fräsch när man kommer upp i höjd lite, topparna är snöklädda och solen kämpar med sina strålar kring de dimklädda bergen. En tuff rutt med några drickapauser, bra puls och massvis med fotande längs vägen. En hel del krön som lurar en och får en att tro att man är framme minst 6 gånger efter vägen. Vägen känns mer än dubbelt så lång i sådan terräng.. Mest imponerad var jag över alla äldre som tog sig genom den rutten som vi mötte efter vägen.
Men det var helt klart värt de fem-sex timmarna det tog och det bjöds på en hel del skratt. Hemvägen gav mer träning i benen då man får kämpa med att hålla emot för att inte få för mycket fart och flyga runt i stenarna eller tappa fäste. En vurpa lyckades jag med bland stenarna men det gick bra som tur var. Men det är såååååååhå himla fint! ❤️ Som balsam för själen, ordagrant och man var lagom mör i ben, knopp och ja kropp efter den turen. Nu har jag dock mersmak och sitter och tittar runt på turer till Kebnekaise, Ritsem och Sarek.
Kärkevagge, Rissajaure (Trollsjön, den 2 september!) Nu dröjer det nog inte alls många dagar tills det fryser till is och snön lägger sig på backen där. Såpass kyligt var det ändå.
Vilken vacker natur 🙂