Innan barn versus hur det är nu:
Publicerad,
- En god natts sömn och att få vakna upp helt utvila var något helt annan innan. Bara ordet utvilad har får en helt annan innebörd och den bästa nattens sömn var för dryga 2,5 år sedan. Ändå kan jag känna mig sjukt utvilad med en sovmorgon till halv åtta. Många timmar med sömn och sena uppstigningar är överskattat, en natt med sammanhängande sömn är nog underskattat.
- Klassikern på listorna ”att få dricka kaffet medan det är varmt” – som i lugn och ro. Nu var jag ingen kaffedrickare innan jag blev mamma men jag hade förmodligen inte uppskattat det på samma sätt som nu. Mmm mmm mmm. Ett stort plus är att den ger en liiiite extra energi efter okristligt tidiga morgnar.
- Något jag inte uppskattat nog var att få göra sina behov på toaletten helt i fred med stängd dörr. Något jag verkligen uppskattar högt idag och de enda gångerna jag kan göra det är när Lucas är på förskolan. Annars har man antingen ett barn bankandes och skrikandes bakom dörren. Eller två ögon stirrande på sig ja, oavsett om du sitter där för att kissa eller bajsa. Oavsett. Inte bara det, samtidigt som du sitter där så ska du försöka underhålla en annan liten person till max som står och sliter i dig och börjar bli otålig. Kult.
- Städning. Aldrig förr har jag uppskattat det lika mycket som efter att jag blev mamma. Bara en sådan liten sak som att få dammsuga och dammtorka är som värsta egentiden. Ja, de få gånger man får göra det i fred utan att någon ska åka bil på dammsugaren eller varför inte komma på den briljanta idén om att dammsuga själv. Hänvisar till texter om ”kan själv” och ”trotsålder”, ni kan ju googla.
- Spontanitet. Näst intill allting kräver framförhållning och planerande, ja jag kan inte räkna med att vara redo på 5 minuter sådär spontant. Det kommer alltid ett hinder eller två men man har blivit jävligt duktig på att göra det relativt snabbt i alla fall och är du sen så har du alltid en bra ursäkt (läs: barn).
- Lugna morgnar. Jag har alltid varit en person som stigit upp i god tid, tagit det lugnt och tagit det lite mer lugnt, ätit frukost i godan ro och haft hur mycket tid som helst över. Sedan jag blev mamma, för att inte tala om när Lucas började förskolan så kan 1h till 1h30min innebära väldigt mycket stress för mig. Vet ni hur fort den där tiden går?! Ändå lägger jag fram kläder etc kvällen innan, jag förstår liksom inte. Det är bra gjort om man slafsar i sig frukosten själv eller hinner äta den ståendes/gåendes.
- Det här hör inte till uppskattning men innan jag blev gravid var jag väldigt lugn och harmonisk, jag oroade mig inte alltför mycket. Det förändrades hastigt och lustigt under graviditeten och är som en livsstil idag. Man oroar sig ta mig tusan för allt som kan hända och hade kunnat hända och oron liksom växer och blir större men man lär sig att leva med den. En livsstil var det ja.
- Tiden. När man liksom kände att tiden inte räckte till, det är ingenting emot hur det känns nu. Nu skulle jag verkligen behöva förlänga dygnet med flertalet timmar och ändå är man sjukt mycket effektivare. Vad gjorde jag av med all den fritid jag hade då?
- Att jag aldrig någonsin uppskattade de där ovannämnda sakerna får mig att inse att hur klyschigt det än må låta så har livet verkligen fått en helt annan mening. Om det var bra då så är det så mycket bättre nu, jag har ju helt klart lärt mig att uppskatta de små sakerna här i livet mycket mer. Om jag ska vara riktigt ärlig? Jag skulle inte byta bort det mot något i världen om jag så tvingades att vakna upp med Lucas lilla häl i munnen varenda morgon, okristligt tidigt och med alla ovanstående punkter om hur läget är idag.
Va kul att få läsa hur mycket som faktiskt förändras när man skaffar barn som man ju inte tänker på innan
Min mamma säger alltid att innan man får egna barn är man ganska sorglös, man tänker aldrig på hemska saker som kan hända men det förändras när man blir mamma 
Förstår dock att fördelarna är fler än nackdelarna
Gud vad jag känner igen mig, på typ alla punkter!
haha! Det är verkligen inte lätt alla gånger att vara småbarnförälder, men dom är för underbara! 