Haha så skumt det låter att skriva så men ibland kliar det lite i livmodern om jag ska vara helt ärligt. 1.) Jag vet att alla graviditeter är olika. 2.) Jaja, jag vet jag vet. Jag vet inte alls med andra ord. Men graviditeten när jag väntade Lucas var en otroligt härlig och mysig tid. Jag missade visserligen cirka fyra månader men resterande tid var en underbar tid men en lång väntan. Nej, vi ska vänta med syskon. Mycket fokus och tid kommer ligga på Lucas och förhoppningvis ska jag komma in på något plugg under nästa år. Jag hoppas hoppas hoppas för jag är så redo och så sugen. Tills dess ska jag njuta av tiden med vår son som mammaledig. Men som jag sa kliar det emellanåt, man blir så sugen på att bära runt på en mysig kula, känna sparkarna inuti en, fixa och dona, vänta, spänningen det ger en, rutinultraljud och förlossning, åh. Hey hey, om ett par år så är vi där igen förhoppningvis.
Den här killen är allt annat än lugn. Min lilla stora förälskelse. Som jag får jaga honom, hunden får inte vara ifred (inte för att han verkar vilja det), hundens skålar får bara drömma om att vara ifred. Han är på alla sladdar, uttag och allt och man får ständigt jaga honom med sitt ”nej, Lucas!” Han verkar förstå mitt nej hyfsat bra som tur är. Han ska helst dra ner allt och pilla på allt han kommer åt, favoriterna är grejerna som finns på soffbordet helt klart. Måste bara pilla lite till. Måste bara testa dra ned allting igen. Och igen. Och igen. Måste bara låtsas tappa denna grej igen. Och igen. Och igen. Med flit. Så mamma får plocka upp det om och om igen för husfridens skull, hon behöver ju verkligen lite extra att göra, haha.
Småbarnslivet deluxe med en liten sprallapa var det jao. Jag bara älskar att snosa honom i nacken, pussa på honom och krama om honom. Inte lika populärt enligt Lucas som bara vill utforska allting istället för att mojsa i soffan med mamma. Mojsa hinner man när man är trött ju. Jag är så tacksam, tacksam är verkligen rätt ord att beskriva det med. Jag försöker verkligen visa honom trots att han är så liten hur tacksam jag är som har honom. Hur klyschigt det än må låta så har den killen gett livet en helt ny mening. Nu ska jag snarka ikapp honom så jag orkar slå upp mina blå klockan fyra.
Hehe precis som Isablle, hon är på ALLLLLLT, men hon är inte så lydig då jag säger nej, men det kommer nog hehe. Jag vill också få mage igen och känna sparkar osv, underbart, man kände sig så fin då man var gravid med =D