Finns inga ord som kan beskriva kärleken för sitt barn. Ja visserligen är den kanske inte ovillkorlig alla gånger. Jag satt och läste om ovillkorlig kärlek här om dagen för att få lite mer begrepp om dom två orden i samma sammanhang, det vi känner är en ovillkorlig kärlek för vår barn. Det faller in så naturligt men samtidigt finns det dem som aldrig känner så – aldrig får det där bandet. Sen finns det en ovillkorlig kärlek som ändå i slutändan inte var det – det var en tidpunkt, en händelse eller något som förändrade det. Det var en mamma som ställde frågan. ”Är den fortfarande ovillkorlig till ditt barn när ditt barn gjort det värsta tänkbara mot dig?”. Men det jag känner för vårt lilla pyre är ovillkorlig kärlek. Men man kan inte ständigt prata om det där naturliga – det där starka bandet utan att ha i åtanke att det finns personer som inte alls känner likadant. Det är tråkigt, för jag önskar alla fick det där bandet till sitt barn. Våran lilla charmör, världens mest nyfikna tre månaders bebis, det finns inte mycket jag inte skulle göra för denna unge. Från månen och tillbaka.
