familjelivet i tornedalen

Lucas är nu alltså över sex månader och jag har glömt skriva ett sånt här inlägg om utvecklingen. Han är i en jätte härlig ålder just nu och lär sig mer och mer för varje dag. Ibland låter det som att han försöker säga mamma, men det blir mer maamamma. Inte konstigt när jag sitter och säger mamma dagarna i ända – skämt o sido.

Han ålar bakåt och han ålar runt i cirklar och han börjar knäcka koden för hur han ska komma framåt. Han försöker även få benen under sig och tränar på att börja krypa men det går sådär när armarna inte vill detsamma. När han väl får armarna så hänger inte benen riktigt med, haha.

Han är jätte nyfiken vilket han varit nästan sen födseln. Från första stund har jag fått höra att han är en väldigt rörlig bebis och så himla nyfiken/med och så är det fortfarande idag. Han lyssnar, tar in, försöker härmas och älskar att räcka ut tungan och prutta med munnen hela tiden än idag.

Jag har fått sänka hans spjälsäng då han kommit på att han kan ta tag i saker och försöka dra sig upp, än sitter inte kruxet i det helt men jag vill hellre sänka den en dag för tidigt än en dag för sent.

Han sover bra och har sina rutiner, nätterna har varit sisådär och han har inte varit sig själv i ett par dagar och vi misstänker tänder. Han har nyligen gått igenom en ordentlig utvecklingens fas så jag tror inte det är det som spökar även om tänder tillhör det.

Han äter gröt under morgon och kväll och lunch och mellanmål. Utöver det ammar jag fortfarande då han inte är världens bästa på att dricka vatten men vi försöker och det går bara bättre och bättre. Amma är mysigt och jag kommer att amma ett par månader till, min gräns börjar nog gå vid 10 månader.

Han älskar verkligen att studsa och han älskar leksaker som inte är hans, haha vad fan. Hundens är favoriterna men även hans leksaker är bra. Promenader och att sova i vagn är en favorit eller att ligga och snooza i sängen tätt intill mamma.

Han pussas mer än gärna och de är de mysigaste gap-pussarna som finns och det får oss att skratta gott. Han ska liksom greppa tag om ens ansikte väldigt hårt och pussa/äta upp en när man gör en pussmun mot honom. Så himla gosig.

Han har annars också blivit väldigt go och ska ”klappa en” och känna på oss, våra ansikten och kinderna. En dag var han i moffas kind och kände på hans kind med trubbig skäggväxt och sedan kände han på mommos kind och sedan på bägges för att jämföra, haha.

I en månads tid har han hållit på och banka med armarna, så fort han lärde sig det har han i princip gjort det dagarna i ända, ibland gör det ont ser man på hans min.