Ett av de tuffare ögonblicken i år: det har varit väldigt blandade känslor under hela året som gått. Det tuffaste ögonblicket var i början av det här året när min pappa fick besked om cancer. Aldrig har livet känts så upp och ned, stundvis kändes det som en enda stor och ond mardröm, som om allt det goda bara rycktes från ens famn. Men. Jag har världens kanske mest positiva och optimistiska pappa, en egenskap jag kommit att lära mig att använda mig mer av under året som gått. Ja, det har ju snart gått ett helt år redan. Jag håller tummar och tår varenda dag och ber för att allt ska ha gått vägen för pappa efter behandlingen. Att skriva det här är nog också bland det svåraste jag gjort.
Här har vi Lucas med morfars keps, finns ju inga bättre kepsar än just morfars. Det är ju liksom Lucas också, förstår vi andra inte det. He he.
