familjelivet i tornedalen

Håller sig fortfarande till orden: mamma, bappa, titta, dä(r) och äta. Ibland är det som att han verkligen verkligen vill säga mig något och jag försöker tyda det men försöker få honom att förstå att han själv måste få mig att förstå (nu blev det tjofsigt) vad han menar för att peppa honom till ord och prat. När jag var liten skrek jag (inte arg utan högljudd unge) för att jag inte blev förstådd så när jag väl började komma på ord så kom det flera ord på en gång. Mamma säger att Lulle beter sig väldigt likt mig. 

Står i krypställning och kan krypa lite framåt men väljer att åla alla dagar i veckan typ och det går sjukt fort. Han ålar alltid med ett ben uppe i luften och den kallar vi ”styrspak” och ibland ålar han med hjälp av bara en hand och en fot, ser sjukt roligt ut och går sjukt fort. 

Har kommit på att man kan ta sig under soffan men inte hur man tar sig ut igen, resulterar i en ledsen bebis. Jag förstår honom. Dock är det mest sött.

River i lådor och skåp och ska ha tag i allt, ställer sig mot alla möbler, i sängen, soffan och går åt sidorna med hjälp av möbler. Gillar dock inte att träna på att gå om man håller i honom, då ska det dansas. Lära gå vagnen börjar bli riktigt intressant.

Hunden är hans bästa vän och de delar på allt, ibland kan man bli lite ledsen när hunden snor något från en men han börjar få mer skinn på näsan och snor tillbaka. ”Allt du ser här är mitt” hör jag honom säga. 

Äter allt och lite till. Leverpastejbitar, smörgås och smoothie med hallon och blåbär is the shit. Har fått smaka både pannkaka och lchf våfflor, det gillade han som allt annat då. Även äggröra slank ner i hans mage med god aptit. 

Fortfarande osams med vatten så han har fått börja med små mängder lättmjölk, det gillar han väl helt okej. Det smakar ju i alla fall mer än vad vatten gör. 

Prinsessan eller dockan från Ikea är hans allra bästa vän och han skiner upp när han får syn på henne. Hon ska helst vara med på ett hörn överallt. Ja hon är ju rätt fin hon. 

Han är gosig och älskar att pussas. Pussar får en att skratta gott, ett gott skratt förlänger livet var det väl? ”Ahaaaaj” är en favorit och det bästa ordet Lucas vet är ”prosit” – leder till en hel del bubblande gapskratt!

Men. Han har en vilja. Jag vet inte vem han brås på men han kan verkligen visa sig från den sidan också och då är livet inte en dans på rosor, han är envis som bara den och det resulterar i svettpärlor på pannan. 

Nyfiken i en strut. Nyfiknare och spralligare unge får ni leta efter och jag önskar er lycka till. Jag må få höra det jämt och jag kan inte annat än att hålla med, nyfikenheten växer i takt med att han växer. Nyfikenheten ligger dock långt före bara. 

Är nu en 74 lång och väger säkert närmare 8,5 kg. Har storlek 74 på kläderna och storlek 19/20? på pjuksen. Blond liten lintott som börjar få till en tjockare kalufs mitt på huvudet.