Magen i början av vecka 35 dårå. Vi växer så det knakar och jag kan inget annat säga än att jag är stolt över magen. Jag gillar’t helt enkelt. Det mysigaste är när Sebbe klappar mig på magen, haha kanske mest för att klappa lillen eller för att jag nu är så rund och go, härliga känsla säger jag bara. Okej, jag erkänner väl att det är rätt mysigt när folk känner på den – nemas problemas, är bara kul när folk blir nyfikna över hur magen känns och för mig är det ingen big deal, hallå det ligger ju trots allt en liten bebis där inne. Många som känt på min mage har aldrig tidigare fått känna på en gravidmage förut har dem sagt, dom börjar förstås med att fråga om det är okej och det är bra, vet att vissa upplever det som obehagligt när folk ska känna på den.
Nu ska vi fortsätta att växa på längden och bredden i några veckor till. Helst i fyra veckor till iaf om jag får bestämma och sen är det fritt fram och kika ut, vill ju att bebo ska växa sig stark där inne. Genetiskt sett så kommer jag förmodligen gå över tiden, tror mamma gått över tiden 2/3 graviditeter, allra längst gick hon över med mig? Hon får rätta mig om jag har fel men jag var beräknad 11 och föddes 21, dock är jag den sistfödde bland oss syskon. Måste checka hur det var med syster min, S tror jag föddes ganska precis kring bf om jag minns rätt. Spännande att se hur länge vår krabat väljer att bo inne i min mage.
