Pjuh pjuh och hej på er. Bloggen lider och det har sin lilla ursäkt och den ursäkten är ”mission tandsprickning” som jag nämnde om tidigare. Jag gissar på att tand två också är påväg upp då de nedre brukar komma ganska så samtidigt. Vi har en väldigt missnöjd bebis större delarna av dagen och det kära ni är fan psykiskt jobbigt emellanåt, tolka det rätt nu. Det är jobbigt att göra exakt allt och lite till men ändå få lyssna på gnäll, gnäll och ännu mera gnäll. Ja, jag lider med honom och det värsta är att se honom såhär (det gör så ont i mitt mammahjärta och i mina öron också för den delen, hehe!) men jag försöker, just nu känner jag bara att jag behöver S hemma för jag behöver en break och få gå utomhus för lite egentid om det så handlar om tjugo minuter. Ser så fram emot eftermiddagsnapen för då ska jag inte göra någonting alls, ah vad skönt! Jag hoppas inte era barn ska behöva lida pga lite tänder för det är ju trots allt en hel drös av dem som ännu ska upp. Fast har vi tur behöver han inte lida av varje tand som ska ploppa upp, det är väl de här första som kanske känns värst.
Det lät mer illa än vad det är va? Men jag lyckas rodda igenom det med att växla mellan sång, mys, mat, bus, babblarna on and on and on. Det håller fem minuter och så är han missnöjd igen så då är det bara att hitta på något nytt att göra för att lugna ner honom lite grann igen. Visst kan han le och skratta mellan varven, det som fungerar bäst är absolut majskrokar och smörgåsrån och det tackar vi för. Något annat positivt är att jag/vi fick fleeera timmars sammanhängande sömn innan junior bestämde sig för att vakna närmare halv fyra. Så natt fem gick ganska bra och han verkar inte längre vilja ha mat under nätterna, så vi somnade sedan om och steg upp efter 07.
Åh vad jobbigt för honom! Men någon gång måste man ju få tänder också 😉
Vi har det precis likadant här hemma. Tand nummer två tittade upp i natt! Så synd om de små men det där gnällandet gör ju att man vill krypa ut från sitt skinn 🙂