Som man så fint brukar säga. Ja, nu har jag äntligen tagit tag i det jag gått och dragit ut på sedan december: nämligen att framkalla lite mer foton.. Förra sommaren framkallade vi bilder och det blev cirkus trehundra stycken, förstår ni? Det var inte ens kul. Denna gång blev det relativt mycket färre foton då jag valde ut alla guldkorn och ett par förstoringar på minimannen till priset av ingenting. Jag beställde hem från fujidirekt och har gjort det ett par gånger tidigare och har alltid varit nöjd. Förra sommaren framkallade vi även en fotobok via dem, en liten en som var helt perfekt precis så.
’
Det blev en blandning av lite allt möjligt. Lite bilder från våra utlandsresor och lite annat smått och gott på en växande liten minimänniska. Jag blev så sjukt nostalgisk för att inte tala om sentimental när jag blickade tillbaka ett helt år i fotoarkivet. Har min lilla loppa verkligen varit sådär liten? För bara ett år sedan? Nu är det gjort, vi får se vad vi hittar på för kul med fotona sen när de väl kommer. Jag älskar att sitta och bläddra i gamla hederliga fotoalbum hos päronen eller hos någon annan, det ger en helt annan känsla.
Alltså men fattar du va roligt det är me kort?? man framkallar ju aldrig längre. ! så söt han e lilla pluti
Idag när ja packade ramlade foton ur ett album ja blev sittande där =)
fin tisdag söta du kramar
Men oh det skulle verkligen jag med behöva och göra typ ett blädderalbum för snuttan att bläddra i i sådant hon känner igen =D
Håller med dig, att framkalla foton och ha i album är något utöver det vanliga. Så mysigt 🙂
Så fine og koselige bilder! 😀 <3