familjelivet i tornedalen

En tomteluva till lilleman. Nu väntar vi bara på jultröjan som vi beställde och sedan är vi redo för nästa mission och det är att försöka knäppa ett par julkort på Lulle. Måste bara påminna min andra hälft om att ta med vårt andra fårskinn.

Han går som en karl, han ser ut som en karl. Med en kropp som en kaaaarl och han kyyyyysser som en karl ska. På tal om den låten och när jag ändå är igång så vill jag bara säga fy för Idol och Idol-Lisa. Fy för hur bra hon gör Agnes version av den…

Alla pusselbitar börjar falla på sina platser nu. Dopklänningen är redo för junior och även kläderna som han ska ha under fikat, även ett par kläder i ombyte har vi lyckats fixa ifall en liten olycka skulle vara framme. S kläder är redo men ska ännu strykas, jag var i sista minuten och haffade en…

Ibland blir jag mörkrädd när jag går in på vissa bloggar och läser i kommentarsfältet. Ja, ibland blir jag riktigt arg, ibland drar jag skäms-kudden framför ansiktet och blir riktigt generad, besviken eller arg. Jag erkänner. Alla har ju rätt till sina åsikter men vad ger en människa rätt att döma ut någon? Personliga påhopp.…

Vilken jädrans aptit man har då. Från att ha haft en helt normal aptit till att vilka äta upp ”en hel häst” trots att jag inte skulle vilja äta upp en häst bokstavligt talat. Men jag är sjukt sugen på saker hela tiden och rotade upp och ned på hela skafferiet. Det fick bli varm…

I strl 74 denna gång. Nu är det väl ändå dags att börja bunkra upp med 74 lite smått. 68 garderob är ganska så bra, finns en massa fina favoriter där som jag längtar efter att få börja använda. Inte för att jag vill att tjorven ska växa för fort, han får gärna vara min…

Vi har definitivt ett favoritset av kläder från polarn och pyret i randigt och byxan är en 62 och bodyn en 56 och dom passar ännu på Lulle. Tycker storlekarna är väldigt generösa så man kan ha dom rätt länge och skulle byxbenen eller ärmarna bli snäppet för korta kan man vika ner dem, tadaa.…

Ja då var det bestämt, om cirka 1,5 månad så flyttar vi ungefär 300-400 m bort härifrån. Ha ha, som den sanna oxe man är så får man ju ångest då man fäster sig vid ett hem. Men det blir bra och det blir lite mer space för oss. Det finns fördelar och nackdelar helt…

Det är inte lätt när det är svårt. Mini har haft en krånglig natt igen och det känns som om jag sovit cirka 0 timmar denna natt trots att jag vet att jag sovit mer än så. Men han har varit riktigt ledsen emellanåt och gnytt från och till – magen gissar jag på då…