Milda makter

Det har varit flertalet tuffa dagar för minstingen i hemmet men jag är så glad över att den skyhöga febern inte varade mer än ett dygn. Jag är även så glad för att han får sova bra om nätterna och lyckats ta en nap på nästan 2,5h på förmiddagarna, för det har han verkligen behövt. Hans kropp är full med prickar och blåsor i olika storlekar. Allra värst är det runt knäna och stackarn som fortfarande kryper har det jättekänpigt. Man ser verkligen hur ont det gör så vi har försökt bära på honom en hel del. 

  
  
 
Ja ni ser ju, jag skulle nog gråta själv om jag var tvungen att krypa på de knäna. Lilla, lilla hjärtat. Allt annat har skjutits åt sidan med självklarhet, igår hann vi dock göra ett ryck med packningen under de två timmar som han sov sin förmiddagsnap.