Nu åtta veckor efter förlossning så kan jag skriva lite om amningen. Dels för att vissa undrar hur det är/varit och dels för att själv kunna gå tillbaka lite. Har alltså helammat Lucas nu i åtta veckor och hoppas kunna göra det tills han närmar sig fem-sex månader iaf innan vi trappar ner och börjar lägga till lite annat. Dock är det bara min önskan och inte alls säkert att det går då man aldrig vet när det börjar sina från brösten. Tror jag nämnt det tidigare men kan göra det igen – jag blev själv ammad två-tre månader eftersom att mjölken sinade helt sen för mamma. Här för ett par veckor sedan så skrev jag ju om att jag trodde att produktionen minskat för mig rejält då jag knappt fick ut något när jag pumpade från ett ”oammat” bröst. Hmmmpft. Blev riktigt frustrerad för jag märkte att Lucas inte var helt nöjd så mina päron köpte ersättning hem till oss som extra tillägg utöver beroende på vad BVC skulle säga. Men då bestämde jag mig för att ta tag i det då Lulle åt så ”sällan” som med 3-4 timmars mellanrum. Istället försökte jag amma honom lite från bägge var och varannan timme, inte konstigt att ungen växer så det knakar, haha. Använde även pumpen under nätterna för det sägs att produktionen är som störst mellan 22-02, bara för att öka det liiiiite mer. Tog bara någon dag så kände jag att det fanns mycket mera mjölk och Lucas var mycket mer nöjd. Tur.
Nu är vi tillbaka dit vars vi var innan det började sina lite. Det bokstavligt talat rinner ur mig igen och jag känner mig som värsta mjölkkossan, nu blir jag däremot inte frustrerad som i början av amningen då jag inte var van vid det här och hade alla hormoner i ett enda stort omlopp. Idag bestämde jag mig för att börja ta vara på mjölken som jag får ut när jag pumpar. Det känns som att jag och Lucas bara har ammat och ammat idag och när han väl somnade så tog det inte länge innan det började spänna i brösten – mer i det ena än det andra och alla som fått barn vet nog hur det känns, haha fy bubblans vad jobbigt. Så jag pumpade ut lite ut bröstet som spänner mer i väntan på att Lucas ska vakna och innan han ska ammas igen, för jag vet hur frustrerad han blir när bröstet är så spänt och han ska ta det och mjölken bara sprutar ut. Fräscht! Det slutat med en hostattack.
Det här ska då vara ”lite” ur ena bröstet som fortfarande spänner lite. Ja produktionen har tydligen ökat rejält, så med andra ord är pumpen ens bästa vän när man vill öka på det lite och ändå har jag använt den väldigt sällan nu. Nu tog jag dock vara på mjölken i två flaskor då jag ska testa att flaskmata Lulle och se om han godtar det. Vill kunna ha det som back-up ifall jag någon gång måste iväg någonstans och S blir ensam med en hungrig Lucas längre än väntat.
En annan viktig sak för produktionen är att behålla lugnet eller isf försöka om det sinar. Stressad och orolig mamma resulterar nog i mindre mängd mjölk för många iaf. Samma med amningsstunderna – gör dem avkopplande och mysiga tillsammans med bebisen. I början tyckte jag det var väldigt kämpigt och besvärligt när allt skulle komma igång men med tiden så blir det bara bättre och bättre. I början upplevde jag inte det lika ”mysigt” utan allt var bara så nytt och så konstigt, en stor inställning även det. Lucas var hetsig vid bröstet och hade alldeles för bråttom och lät mest bara ”konstigt” som man trodde då när man inte var van. Det kändes inte så bekvämt men allt eftersom lär man sig vad som är vanligt, dom där ljuden som lät så läskiga var helt normala haha. Nu är det hur mysigt som helst att ligga och amma honom eller sitta någonstans, antingen ligger han och bara tittar en rakt i ögonen och ser så nöjd ut eller så blundar han och halvsover så sött. Känslan när han tittar på en sådär – rakt in i ögonen – obeskrivligt!
Men man ska inte ljuga eller jag ska inte ljuga och säga att det alltid varit easy-peasy. Fick världarnas mjölkstockning och penicillin mot det. I början rann det åt alla håll och kanter och jag grät av frustration, lulle hade svårt att ta bröstet ordentligt men nu så, nu känns det riktigt riktigt bra.
