Efter att ha sovit i nästan…hör och häpna två timmar i våran säng. Så vaknade han upp på ett strålande humör, låg och filosoferade i sängen så så blev det lite gos med honom och mat och så for vi ut på en promenad med hunden. Jag tror Lulle diggade promenixen mest, han låg och log mot mig under halva promenaden, andra halvan låg han och försökte glo ut på allt som fanns och se plus dinglisarna.
Hur söt får man vara? Mitt hjärta smälter när denna lilleman ler mot mig/någon så med andra ord smälte hjärtat samman under den promenaden.
