Jag nämnde ju om min svårflirtade bebis igår. Nu vet jag varför plutten var som han var. Redan 23.30 vaknade han upp och jag kunde inte tänka mer än ”åh nej inte nu!” då jag bara sovit i cirkus en timma. Vaknade av att han hostade till men la ingen vidare tyngd vid det. Han åt och somnade om och jag lyfte över honom i sängen. Efter ett var det samma visa igen förutom att han nu hostade mer och snorade rätt mycket och efter det har han haft svårt att sova och jag förstår honom. Tycker även att han sväljer konstigt så jag hoppas verkligen inte att det är halsen, kan ju vara slem som gör det när han hostar upp det. Jag har haft honom nära mig hela natten sen dess och har knappt sovit en blund själv. Emellanåt låter det förfärligt och man nojar ju sig att han inte ska få luft. Så vid fem klev vi upp och då kom spyan, dock hade han ingen feber. Nu ligger han och sover bredvid mig tack och lov för vila behöver han. Han har varit rätt ledsen – inte skrikit men låtit sådär ledsen och det gör ont i ens mammahjärta. Jag hade gärna tagit hans förkylning från honom om jag kunde välja. Men jag blev så glad att han trots det avfyrade en massa leenden mot mig när vi steg upp. Vår lilla plutt.
