Jag har ju helt glömt bort att fortsätta med del två av berättelsen så tänkte passa på och skriva klart den nu. Då är vi tillbaka till måndagen den sista juni igen då och som jag nämnde i förra delen fick jag en sovdos i form av sprutor på sjukhuset och ett rum på bb-avdelningen. Jag sov några timmar pch efter det kom S tillbaka, kände mig betydligt mera utvilad vid det här laget. Det här var nog någonting runt 13 tiden på förmiddagen om jag inte minns helt galet. Vi låg inne på rummet och tog det lugnt när värkarna började smyga sig på igen. Plötsligt fick jag biverkningar av sprutorna och började kräkas, haha inte det roligaste men det var nog mest morfinet som gjorde sitt. Tömde magen ordentligt och någon timma därpå serverade dem middag till mig för att återfå krafterna – det här var väl runt 16-17 tiden och vid det laget började värkarna ändra karaktär.
Vid 18 tiden tog dom in mig i ett undersökningsrum för att köra en ctg kurva och se. Vid det här laget var värkarna faktiskt tätare än vad jag ens kunde känna efter och jag hade sisådär 4 st på 10 minuter nu, för första gången avtog dom inte medan dom körde kurvan, då fanns det hopp. En stund därpå gjorde dom en undersökning för att se om jag öppnat nig från dom. där förbannade ”2 cm” och när hon sa ”4 cm” kände nog båda en sådan lättnad – för äntligen så var det igång på riktigt.
Efter 19 fick vi gå in till förlossningen istället och jag blev erbjuden ett varmt bad. Nu var värkarna väldigt kraftiga så jag tackade ja, där satt vi från 19.15 till närmare 20.30 och det var så himla skönt. Det bjöds på kall saft och jag kunde njuta av att ta emot värkarna under vattnet. Men när jag kom upp därifrån blev det direkt värre igen men orkade verkligen inte vara kvar i badet då det blev alldeles för varmt. Gick i korridoren och fick komma in till ett förlossningsrum, finally.
Fick ett gåbord men den var ingen hit att gå med då benen knappt vill bära en under värkarna, haha. Satt däremot på sängkanten och hängde över den medan jag försökte andas igenom varenda värk – gick otroligt bra. Låg emellanåt och S fick massera ryggslutet riktigt håååårt vid varje värk – Gud så skönt det var.
Blev erbjuden lustgas efter en stund. Först 40/60 för att sedan kunna höja till 50/50. ”Yippi” tänkte jag då jag hört så mycket bra och roligt om den. Haha själv kräktes jag först – men var fortfarande skakis efter sprutorna så det var inte så konstigt. Sen fick jag det att fungera men gillade inte det ett dugg. ”lustgasen kan slänga sig i väggen” sa jag för det gick så mycket bättre att andas själv igenom varje värk och allt eftersom blev jag kung på det, haha. Vid nästa undersökning hade jag öppnat mig mer och någogång mellan 21-22 bad jag om EDA:n. Väntan på narkosläkaren kändes som en evighet men till sist så kom han äntligen också var klockan runt 23.
Skriver en tredje del av berättelsen imorgon. Lilleman är på god väg att vakna upp nu från sin tupplur på mitt bröst.
