familjelivet i tornedalen

Ja då var man uppe tidigare än vanligt då, blev väckt av Balto vid 06 så det var bara att hoppa upp ur sängen och klä på sig och gå ut med honom. Nu sover mina grabbar för fullt, passade på att krypa ner ännu en stund i sängen bredvid Sebbe. Är ju så varmt och mojsigt under täcket, kallt utanför. Lyssnar på fåglarnas kvitter och vattnet som droppar ute på balkongen, snart är alla vägar helt öppna här. På en stund är det dags att kliva upp och börja göra sig i ordning, är ju påväg till bokrean och affären öppnar ju snart. Jag ska ha min bok!! Haha. Har alltmer börjat fundera kring förlossningen, bedövning mm. Ibland blir jag nervös och i ibland känner jag mig kolugn uti det. Det är ju trots allt det naturligaste vi kvinnor kan göra. Till skillnad från mig då är Sebbe inte alls nervös, han hade ju helst vilja filma det när det är dags, ja om det nu blir en vanlig förlossning men jag fick förbjuda honom, behöver ju mitt stöd sen, haha knäppo han är ibland. Det är ändå mycket man går och funderar på kring sin graviditet, hur vissa saker känns mm. Framför allt har jag börjat fundera på tiden efter födseln. Hurdan kommer jag vara som mamma? Vad är rätt och vad är fel? Vem kommer barnet se ut som? Hur kommer uppfostran att vara? Vilka egenskaper kommer vårt barn att ha? Vad kommer han att heta? Haha. Massa funderingar kring allt och ingenting men allt det där kommer tids nog har jag förstått. Vi har en viss instinkt, känner av hur mycket förändrats redan nu, man tänker annorlunda, man tänker på saker man aldrig tänkt på förr. 🙂 Och att bära sitt barn i magen, det vi två har skapat tillsammans, att känna barnet i magen och veta att det är vårt, det är en mäktig känsla, man känner en sådan stark kärlek redan nu, till barnet, till vår blivande lilla familj, mina grabbar, ja snart ser vi ut att vara tre killar här hemma mot ensamma tjejen mig. :3 Girlpower!