Livets dagar alltså, ytterligare några minnen att blicka tillbaka till när motivationen inte är på topp (för sådana dagar kommer garanterat o). Jag vet inte hur många gånger jag använt ordet ”fint” under helgens exploring men fint är bara förnamnet på hur det faktiskt var, så satans vackert kanske gör det mer rättvist om man får vara lit ful i mun men. Jag är helt klart laddad med ny energi för att kunna ta mig igenom denna höst och mörkret som hör till, ja, jag kan nog leva länge på dessa dagar faktiskt om jag ska vara ärlig. Det har helt klart varit den roligaste helgen på länge, ni vet, när den till mestadels består av en massa massa skratt (eventuellt en del skumande men) – känslan när allt annat omkring en liksom stängs av eller stannar upp kanske man säger och man känner sig på topp. Hög på livet? Är det kanske så det känns? Ja. Kanske det. Btw, fjällvärlden är helt magisk.
