familjelivet i tornedalen

Kroppen 2 veckor efter

Ja efter förlossningen har en del hänt med kroppen också. Det är först nu man märker hur mjuk man är i hela kroppen, alla muskler har som tagit första bästa flyktväg ut ur denna kropp. Inga muskler resulterar i en seg och stel kropp, en mycket öm kropp då man knappt orkar bära upp den. För min del är det ryggen som tagit rejält med stryk, något jag nämnt tidigare här i bloggen. Jag går som en pingvin och vartenda steg på höger ben har varit en pina men idag har det gått något sånär. Jag gissar på att det kan vara bäckenuppluckringen som spökar, hade dock inte problem med fogarna under graviditeten men tydligen kan man få det efter förlossningen också. Så här är det rygg och bäckenövningar som gäller – bara och knipa.

Magen? Helt sjukt hur kroppen arbetar efteråt och hur livmodern bara drar sig samman. Ärligt talat så syns det knappt att jag varit gravid om det inte vore för hormonranden som gör sig påmind så fint på magen. Jag är inte tillbaka till min tidigare form, inte ens till närheten då magen känns som en bulldeg men oj så den dragits tillbaka. Ja, man kan inte låta bli att bli fascinerad.

Brösten? En och annan bristnings har tittat fram på dem, jag som klarade mig bra utan dem under hela graviditeten. Fast det år väl klart, på bara någon ynka dag tredubblades säkert storleken när mjölken rann till. Jag har fortfarande mycket krubb i kannorna så det räcker och blir över men jag kan tygla mig själv och slipper bli frustrerad. Man hittar alltid något knep till att få det att fungera, det enda jobbiga är vissa gånger under dagen när Lucas drar sina sovstunder på tre-fyra timmar, ja då vill man bara tömma dem nu, nu, nu.

Psykiskt? Stabilt. Man börjar mer och mer ta in mammarollen och verkligen förstå att det är precis vad man är nu. Varje dag lär man sig något nytt om sin bebis och banden växer sig bara starkare. Tröttheten då? Den finns där. Jag försöker påminna mig själv om att ta en och annan tupplur under dagarna för att få mera energi och Gud ja, det hjälper verkligen. Men sen har vi alla sysslor som bör göras hemma också utöver att göra våran lilla gosse nöjd. Jag är så imponerad av alla småbarnsföräldrar för att inte tala om flerbarnsfamiljer. Baby bluesen? Hade en stäng av det under dagarna tre men det gick lika fort över, jag kunde gråta åt hur liten och hjälplös vår son var/är. Och en till sak: jag tror jag äntligen förstått meningen med livet, jag förstår det varenda gång jag tittar på vårat lilla underverk.

Kroppen i övrigt? Inte den smidigaste och snyggaste, haha. Men jag har trots allt burit på det allra finaste i nio månader och det får lov att sätta sina spår. Jag är så lycklig över det jag fått ut av det, jag önskar bara min rygg blev bättre så jag hade mer ork i ryggen för att kunna bära runt på honom mer, gå på promenader med grabbarna mm. I övrigt har kroppen fått mer former men samtidigt käkas kroppen sakta upp i samband med amningen. Redan tio dagar efter förlossningen hade jag tappat 10 kilo och hade ytterligare 3,6 kilo kvar att tappa. Vad vågen står på nu har jag absolut ingen aning om och det är först något jag ska kolla om en vecka igen.

Avslaget? Fy bubblans vad jobbigt. Nu har jag haft det i femton dagar – ja ni kan ju tänka er själva, det är som att ha mens i femton dagar och fler lär det bli. Ja det är tydligen något som kan vara i en månad eller tom längre. Har jag otur så blir det som det sistnämnda, det är iaf tur att det minskat rejält om man jämför med de allra första dagarna. Ingen nämnde om hur jobbigt bara det skulle vara, haha.

Nu väntar jag bara på håravfall, come on då. Skörare naglar? Trötta ögon med mörka ringar under. ”Ibland kommer du bara vilja dö för att du är så trött”. Smutsiga kläder. Haha ja det är bara en del av det, det kommer väl också en tidpunkt för allt det där. Och jag som ville vara en ”fräsch mamma”, sen när är man en fräsch mamma när ungen bajsar på dina händer och överallt och du bara skrattar åt det? Du kan gå runt med droppar av ditt barns spya eller bajs utan att märka av det eller även om du gör det så bryr du dig inte så värst mycket? Haha. Än är vi inte i det stadiet men jag har mycket väl hört om det. Jag minns hur svårt jag haft över att ens se en bajsblöja tidigare tills nu – det är det allra vanligaste i vår vardag. Jag vet inte hur många blöjor jag får byta under en dag och jag börjar sakta bli kung på det, likaså Sebbe.

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
stats