Tänkvärt som tusan om utsläppt hår och jag är ju så himla nojig av mig när det kommer till vissa saker men ända sedan jag läste artikeln/inlägget om mamman som vaknat upp i natten till en mardröm, så har jag tänkt till en extra gång. Artikeln om mamman som känt att hon dels sitter fast i något med håret, hört något konstigt och ändå hyfsat fort förstått att hon sitter fast med håret i sitt barn. Ett barn som förmodligen rört på sig en hel del i sömnen och på något sätt lyckats få ett hårstrå eller fler virade runt halsen. Förstå paniken när man inser vad det är som händer/håller på att hända och framför allt vad som hade kunnat hända.
Efter att ha läst det har jag inte vågat sova med håret helt utsläppt och det är väl inte ens värt risken för den delen heller med en liten jordfräsare i sängen (ja, han rör sig mer eller mindre hela natten). Inte för att jag har så långt hår men ändå, det är ju verkligen inte något som jag tänkt skulle kunna hända innan. Så himla läskigt.
Det får mig att tänka på en händelse många år tillbaka i tiden när jag alltid sov med halsband på. Jag hade ett med en väldigt tunn kedja och hyfsat lång också. I en mardröm drömde jag om att någon försökte kväva mig och jag vaknade upp ur drömmen och kände hur jag satt fast i något med mitt halsband. Sekunder kändes som minuter innan jag lyckades samla mig och rycka loss skiten. Det var det halsbandet det och jag har aldrig burit det efteråt, jag har dock kvar den.
