Inatt klockan 01:54 var det exakt fyra månader sedan vi fick träffa vår lille junior för den allra första gången. Vårt första möte med denna underbara lilla skapelse som var vår, helt overkligt att förstå just där och då. ”Tio fingrar och tio tår”. Dessa fyra månader har absolut varit de bästa fyra månaderna i mitt liv och han förgyller varenda dag för oss. Jag ser in i hans ögon men jag ser inte bara en liten och underbar minimänniska, jag ser en otroligt duktig liten kille, det är inte bara honom jag ser – vår älskade lilla son. För tittar jag närmre, tittar jag djupare in i hans ögon ser jag någonting annat. Hans pappa, min sambo, jag ser mig. Jag ser min käresta och jag ser oss i honom, det påminner mig om så mycket på en och samma gång. Så mycket kärlek och glädje i en så liten kropp. Ett sådant charm i en så liten människa och så många stulna hjärtan under dessa fyra månader och fler lär det bli under årens lopp.
Vi ska lära honom allt vi kan och visa honom så otroligt mycket därtill. Fyra månader och det känns lustigt nog som att han alltid funnits med oss och tillsammans gör vi vårt bästa för att vara de bästa möjliga föräldrar. Det är inte alltid en dans på rosor och saker är nog emellertid långt ifrån vad man föreställt sig innan men man gör det bästa av varenda situation. Det är en hel del otålighet i denna kille och en hel del vilja redan vilket resulterar i svettiga föräldrar ibland och även trötta sådana. Men det är ingenting jämfört med de så många fler timmar han är lugn, go och glad. Jag är så tacksam över varenda dag som vi får tillsamman för han har stulit mitt hjärta. En stor del av det hjärta som hans pappa en gång i tiden stal och nu delar dom på en stor plats där inuti.
