familjelivet i tornedalen

Dessa jäkla krämpor man får ta efter graviditeten alltså. Är det de lilla straff jag får för att graviditeten flöt på så himla lätt för mig? Ha ha, frågar ni mig om det är värt det? Oh ja, det är då värt alla dessa krämpor efteråt när jag har vår lilla guldklimp här, världens finaste lilla kille. Det hela började med ömheten där nere – det var ju något extremt tills isbindorna – tacka gud för den som kom på det men som tur var gav ömheten med sig efter lite medicinering i några dagar. Men sen kom ryggsmärtan från fan, hade det i lite över två veckor på högra sidan just ovanför skinkan och jag svär – jag gick värre än en pingvin och det var oundvikligt varpå jag ofta fick frågan; har du sådär ont? Haha oh ja. Jag kunde knappt ta mig upp ur sängen vissa stunder men nu är smärtan nästan borta, peppar peppar. Vad tror ni man åker på då om inte mjölkstockning? en ganska vanlig åkomma men inte ett dugg roligt. Vaknade av det förrförra natten, jag frös så galet mycket – svettades på samma gång och kroppen gjorde så fruktansvärt ont för att inte tala om mitt vänstra bröst. Kunde snabbt lägga ihop en och Anna pusselbit och slog en pling till 1177.

Med feber fick jag åka iväg till akuten för att ta prover och hem åkte jag med en 10dagars penicillinkur. Nu hoppas vi att det ger med sig, för förbannat ont gör det ska ni veta som inte lyckats få det. Värmen igår var olidlig så det gjorde saken mycket värre, svettades redan sen innan som en gris pga febern men det var bara att bita ihop och försöka vila. Som tur är är vi hos mina föräldrar med lille Lucas och hälsar på så fick en del avlastning igår. Det uppskattad sådana dagar till tusen. Men inatt har både jag och pojken sovit riktigt gott, vaknat upp två gånger för lite mat men sovit flera timmar i sträck. Från 20-00 och från 01.30-04. Och så somnade vi om efter det igen, jag och min plutt som växer så det knakar.