Du ligger bredvid din supertrötta bebis i sängen som sekunderna innan gnytt och gnällt av trötthet och fått dig att bestämma att det är dags att lägga lillen i sängen för lite sömn. Du lägger dig bredvid för att gosa med liten och du tittar på denna riktigt riktigt trötta bebis. Både armar och ben far runt som propellrarna på en helikopter, nappen åker ut och du får stoppa tillbaka den igen femtioelva gånger om man har otur. Liten är inte ledsen utan bara trött men du kan liksom inte låta bli att undra hur ditt barn ska lyckas somna de åtminstone närmaste trettio minuterna med tanke på allt sprattel. Men det verkar vara deras grej, Lucas grej. För han måste ha något att greppa om, få vrida och vända på sig och få bra grepp om nappen, helst borra in ansiktet i alt. gosedjuret, mig, kudden, filten eller något annat mjukt. Och score! Han somnar trots allt sprattel inom de närmsta trettio minuterna, ibland inom fem. Det är dock svårt att tro att man kan vara så trött och sprallig på en och samma gång, haha. Kanske måste dom tömma ut den allra sista energin som finns kvar för att komma till ro, vem vet.
