Nattliga funderingar på gång. Ställer ni någon gång er frågan: varför tar jag ens åt mig? Ni vet när jag nämnde om det när det känns som att något tar något rakt ur handen på en själv. Jag håller i äpplet och någon knycker det eller ännu värre – klonar det. Jag tror det bara är så för att jag är från en yttepytte liten stad där idéerna märks vara få vad gäller snart allting. Ibland har man lust att säga: come on, kom på något eget. Andra gånger känner man sig bara cool – jag hade äpplet först, det var kul att kunna inspirera. Det blir en småbarnslek men saken är den – jag lärde mig aldrig att sluta bry mig helt eller att inte ta åt mig helt av ett visst folk men det är dags. Så länge jag vet att jag själv haft mer idéer än så – än att knycka ert äpple ur er hand eller varför inte klona den. Jag skulle så ett jävla päron för jag är en apelsin. Idétorka? Släng dig i väggen torkan sa apan. Jag gjorde det väldigt genomtänkt vill jag lova.
Tänk att jag kan kalla detta för natt och jag ska liksom orka vara uppe ännu en hel timma till. Mina ögon går ju i kors redan – men har man lovat att ställa upp med skjuts så har man lovat. Jag lovar på hedersord och samvete, bara vara vaken en stund till.
