Vi stryker rubriken på förra inlägget, jag kände mig visserligen fullt frisk och pigg igår fram tills att jag gick och la mig vid 21. 22 vaknade jag upp av magont och illamående och sen dess har jag fått krama toalettstolen tills 02:15 med typ två läggningar som försök emellanåt men det snurrade något jävulskt. 02:15 kröp jag till kojs och bad om att få sova några timmar i vetskap om att jag är ensam hemma med junior. Tre guldtimmar med sömn fick jag och sedan fortsatte mission ”krama sönder sitsen”.
Jag har sådan enorm tur för S åkte hemåt istället för till jobbet och det enda jag kan tänka på är coca colan han köpt med sig och hur fantastiskt underbart det blir med pappa hemma. Mest för Lucas skull för jag har knappt kraft till att lyfta upp honom och jag får så dåligt samvete över det. Så det här är verkligen guldvärt att pappa S kunde komma hem ska ni veta.
Man måste ju orka ta hand om spillevinken också och jag bad honom så om förlåtelse och sa ”mamma mår jättedåligt” precis som han skulle förstått gav han mig världens gosigaste och längsta kram i sängen och jag var inte långt ifrån tårar. När man är sjuk känner man sig värdelös som mamma, man får så dåligt samvete men what to do. Ibland blir ju även man själv också sjuk. Nu sover han i sängen bredvid och jag väntar på en kall Cola. Och älsklingen förstås.
