Jag har varit och rastat de små precis. Eller okej, jag har rastat hunden på en redig powerwalk och skjutsat runt Lulle i vagnen. Det var ett tag sedan sist då vi varit sjuka bägge två och efter varandra såklart. Lulle har varit feberfri i två dygn så jag tyckte att han skulle få sig en nypa frisk luft. Han somnade så fort vi nådde den friska luften utanför och sover fortfarande i vagnen. Misstänker dock att han kommer att vakna vilken sekund som helst. Fast o andra sidan har han bara sovit i cirkus trettio minuter efter att ha stigit upp 09:15 idag. Tjoohooo! Det lär väl inte hända på väldigt länge igen och idag passar det utmärkt då S är superdupermega sjuk om vi lyssnar på honom. Jag håller bara med, det är allra enklast så. Erkänner att jag låg ihopklämd mellan en snarkande S, en ”närhetssjuk” liten junior och så hunden vid benen och önskade att grabbarna ville stiga upp. En tråkig om än så jobbig och lång väntan, kunde ju inte förmå att röra på mig när dom ändå sov så gott.
