familjelivet i tornedalen

Idag såg jag en örn. Än sen då tänker ni kanske nu. Jag har ångest över att jag aldrig kom på tanken på att filma den, månne om jag skulle komma på det om jag såg en björn. Haha. Jag har försökt googla runt lite på vad för sorts örn det var då den hade utmärkande vingar där den kom ovanför oss. Jag har aldrig sett en på så nära håll förutom på en djurpark och när den sedan seglade iväg med sina gigantiska vingar, den ni. Jag var som nervös och förstelnad när jag sa ”titta Lucas, stora örnen!” Innan den drog några flax och gled upp, upp och upp för att fortsätta cirkulera runt i evigheter på säkert flera hundra meters höjd. Jag visste inte ens att dom vågade sig så nära ”civilisationen”. 

Jag pratade med mina päron och pappa sa att den mycket väl kunde ha fått span på min hund. Ett relativt enkelt byte i storlek, han har själv varit nära på att få sin stövare tagen av en örn. Det är fan läskigt. Jag he sett örnar två gånger tidigare. En gång i södra Sverige och för ganska precis ett år sedan här – men på väldigt långt håll när den cirkulerade runt. Jag googlade och såg att örnar även försökt ta småbarn, hur äckligt är inte det? Missminner jag mig inte så har faktiskt en örn tagit tag i min kompis pappas axlar när han vart barn och försökt få med honom. Dom tar fan renkalvar (!) 

   

Men i alla fall. Nu är det inte så länge kvar tills vi ska iväg på fjällvandring, det ska bli såhåååå kul.